usch nu ska jag inte skriva på ett tag

jag är så ivrig och excited att jag inte kan koncentrera mig riktigt! Jordgubbar till dessert strax, och efterlängtat 100 höjdare på det. Men sen är det ju tenta imorgon, och bara minuterna efteråt är det buss till Uppsala för massivt festande. Och så ska jag hinna massa grejjer innan det, och redan på fredag på band-relaterat möte, vilket leder till test av ny replokal lördag och inspelning i april, för att inte nämna rep fredag. Sen ska jag hinna läsa en bok om H&M, och göra klart en tidning, samt påbörja ett projektarbete. Och mitt i allt brainstormas nya spännande företagsidéer fram, tillsammans med lekandet av tanken att söka till Idol i vår. Eller slå en vän följe iaf, jag kan ju alltid ångra mig i kön. Och min hjärnas avsaknad av filofax-funktion gör att jag sover dåligt, men istället drömmer roligt:

Jag drömde att jag satt i ett rum - ett badrum tror jag - med en vän vid namn Craven. VI gick på gymnasiet ihop, men pratar inte så ofta nowadays, och drömmer inte så ofta om varandra heller. Jag lutar mig på mitt armstöd och lyssnar på honom, samtidigt som jag inte orkar resa mig till toan, och istället bajsar direkt på golvet. Jag har alltså glidit ner lite på stolen, och lagt ett papper på golvet - naturligtvis.

Bajset ligger nu på golvet.

Av någon anledning vill han flytta på våra stolar, och vi glider lite åt höger, utan att jag hinner flytta bort bajset. Hans fot hamnar i det. Syrran kliver in i rummet, och jag skäms lite. Jag föreslår att Craven kanske borde skölja av sina fötter.

Men det roliga har inte börjat ännu, för idag ringer nämligen Craven moí. Vilket jävla slump. Och jag som idag satt o räknade på sannolikheter för att ha olika kombinationer av rätt på kryssfrågorna på morgondagens tenta - på tal om slump. Jag får höra att Craven drömt om Peder (läs Pål) - och det lustiga är att jag faktiskt mailade Peder imorse och skrev att han borde komma hem från Peru already.

Alltså:
Syster
har bajssex med en lemur - vilket gör att jag drömmer om bajs med Craven - vilket får honom att drömma om vår gemensamma älskling Peder (som förövrigt ÄLSKAR bajs - det är hans allra största favorit) - som sedan ger upphov till mitt mail till Peder. All these coincidences leder till att jag plockar upp gamla statistikboken och räknar sannolikheter. Och sen ringer Craven - bara som sprutgrädde på moset. Och där jag befann mig idag brukar jag för övrigt äta sprutgrädde ur burken för att roa min vän.

Som Rannis skulle sagt det om han varit mig:
TWILIGHT fucking ZONE

update:
syster drömde om Peder och Craven inatt fick jag precis höra. I rest my case.

bad bus day

det enda fucking jävla programmet jag vill se på tv är 100 höjdare. Förutom möjligtvis den där "7 ages of Rock"-dokumentären igår. Men mamma ska se på Wallanderkuken. Ok säger jag, det går på fyran. Jag tar programkortet. Men när klockan blir nio sätter sig syster cyanid framför sin tv och kollar Speed. Säger hon iaf. Jag föreslår att hon ser någon annan lite bättre film, så jag kan se 100 höjdare 21:55. Då säger mamma att jag kan se det downstairs, för det ändå är paus i filmen klockan tio. Dum som jag (och hon) är, väntar jag tålmodigt, och beger mig ner klockan tio. Men 100 höjdare går ju på femman såklart, säger hon. Suckar jag. Under tiden vi byter kanal ser jag att det inte alls är Speed på tv, utan Speed 2. Speed TVÅ. Typ världens sämsta film. Det är som att någon har skitit på min första-parkettplats på en fullsatt opera.

Och så har jag erfarit min värsta bus day ever. Det gav, såsom allting dåligt, visserligen upphov till några fina textrader. But still. På väg till stan satt en konstig man längst bak och skymde sitt ansikte för solen, och/eller för mig. Och bredvid mig satt en man vars Caterpillar-knockoffs hette "WANTED". Riktigt obehagligt. Och på kliver en mamma och hennes ungar, som skriker att de blir sparkade av henne, och hej o hå. Full kaalalbaliukiklik. Väl i G-berg fastnar bussfan i en backe, och bussen hem missar jag, bara för att istället ta någon mystisk detour med jättesena "direkt"-bussar. Som grädde på moset har tre jävla plogpilar typ fastnat i marken vid busshållplatsen, men tack o lov manövrerar bussen sig förbi.

Hoppas det snöar tills maj. hihihi.

Och hoppas det dyker upp någon okänd läsare av denna blogg den 7e maj på Stampen. Typ Pontus Gårdinger eller nått. Kanske Peter Jihde. Och VARFÖR kan inte han sluta på SPOTTHEN och börja på EKONOMINYHETER istället. Det skulle passa honom så mycket bättre.

snörpligt

Jag tänkte skriva ett inlägg häromdagen, men blev så jävla less när jag gick in på blogg.se och hamnade på nån sida vars ägare skrev hur jävla kul det skulle bli o kolla på bio i helgen, och vilken jävla duktig skådis Jessica Alba va. Egentligen är det väl inte hans fel, utan det är idioterna som läser hans jävla blogg varje jävla dag.

Det slog mig även häromdagen att finlandsbåtar ser lustiga ut, de ser ut att nästintill gå på vattnet, särskilt Birka Princess eller vafan den hette, vars akter sluttade åt helt fel jävla håll. Illusionigt. Eh, bra adjektiv.

Häromdagen kom jag även på vem det är som döljer sig bakom rösten i Angus-burger reklamen - för att samma person är nämligen det nya tillskottet i ICA-reklamen. Han heter Daniel Larsson, och det stör mig något så oerhört att jag inte kom på hans namn tidigare, för ja va så jävla close. Jag gissade tom på Strandvaskaren men, trodde inte på mig själv. Och inte e han med i Vinterviken heller sa jag, men han hade tydligen någon jävla miniroll. Så här ser han ut:

image111


Jag tror vidare att det är mitt fel att snön kom tillbaks, för jag bad nämligen gud HÄROMDAGEN att langa lite, eftersom jag inte kastat en enda snöboll den här vintern. Nu har jag det. Snow go away please.

Eric Gadd's reklam för 3 är så kass, mest för att hans nya låt verkar så jävla kass:

Tvåhundra tusen, och lite till (vilka Nike-skor jag än vill)
fick jag för att va me
i reklam på te-ve
i reklam för tre


för tre
för tre
för tre är mer än två

Tvåhundra tusen, och lite till...

Vilket klyvdes

OK.

Idag såg jag en kvinna på tåget, som såg ut som en man. Eller ett troll snarare. En liten trollgubbe. Och det roliga var att det för några dagar sen satt en människa mitt emot mig, som oxå var relativt oidentifierbar. Den människan däremot hade stora jävla händer, vilket jag inte förstod. Gumman idag hade faktiskt små fötter och små händer, så hon va en hon. Kul det där.

Jag vill även ta tillfället i akt att konstatera att det fortfarande inte är kul när busskuren krossas. Lackar.

Sedan tänkte jag skriva en dikt:

Jag är djupfryst, men jag svettas.

Jag är nedkyld, men jag hettas.

Upp.

Jag brinner upp.

Jag brinner upp, men jag skälver.

GUUUUUUUUU' va vackre denne ble!

Och när man har feber så är ens motorik inte på topp, vilket gör att man slår i "CP-nerven" i väggar, och tår i trappor. Vilket gör ont.

Och inte nog med att tågen alltid ska åka så jävla långsamt när man vill att de ska åka snabbt, sen ska folk ha på sig låga Converse-liknande skor utan snörning. Vilket är jättefult.

Jag ägde bowlingen btw.

fiskmakaroner

Hur vet man att bambuskott är äckliga? De luktar fisk.

Är the day before yesterday's köttförsås med snabbmakaroner gott? Ja.

Heter all pasta makaroner? Nej.

Är det nice att treat yourself to some bubbley på en torsdag? Ja.

Hur vet man att man pluggat för mycket redovisning och finansiering? Man beräknar kvotvärdet och överkurs på aktier i en årsredovisning BARA FÖR ATT MAN TYCKER DET ÄR INTRESSANT.

Är Big Mac-semlor verkligen så goda som de ser ut? Nej. Grädden måste vispas ganska otilltalande hård för att klara av dubbla lock.

image110

Nu ska jag bowla.

skidhor

Bandet skövlar framgång! Och enligt ryktesvägen i VÄRMDLAND?! har vi lyckats bli ombedda att höras på någon info/reklam-film för activeski.se, fast bara på hemsidan och på bussar. But still! Great success!

Jag har även insett att Nordmans "fotbollslåt" påminner om Sailor Moon-temat. Det måste vara ett ganska dåligt omdöme. Jag minns hur jävla bekymmerslöst det var när vi va på landet, på sommaren tror jag, och gick upp tidigt på morgonen för att kolla Sailor Moon. Inte för att vi va så små så vi faktiskt tyckte om skiten, men just för att d va så fånigt, men mysigt.

Och det är förbannat jävla skönt att South Park är tillbaka. Ett halvår har jag klarat mig. Jävla nice.

Jag tycker det är ganska intressant det där med hur folk ser ut. T.ex. att somliga ser ut som rävar, eller björnar, och vissa är lika kändisar. Men t.ex. tjejen i skolan som är lik Angie Dickinson, eller hon på jobbet som är lik Demi Moore. Det måste ju finnas hur jävla många som helst som är mycket mer lika än två kändisar, vilket får en att undra, finns det kanske tom en förväxlingsbart lik själ där ute? Jag vill påstå att man inte kan se skillnad på mig och Anthony Andrews! (a.k.a Ivanhoe för er som inte sett fantastiska Brideshead Revisited) Iaf inte när jag gör den här konstiga minen:

image109

Hårda näsor

Nu ska jag beställa billiga dyra glasögon. Om jag lyckas dekryptera Synsams snikna jävla synundersökningsrecepetwhatever.

Bra film häromdagen, ATT REKOMMENDERA! är The Boondock Saints - härligt lättsamt overklig och välspelad irish-mob-rulle, med karismatiske Willem Dafoe.

Ser man inte på film kan man roa sig med att hitta på egna Rederiet-"cliffhangers". Om ni såg den serien kommer ni nog ihåg hur det berättades en väldigt kort men allvarsam mening, följt av en mörk pianoton. Eller så har jag bara inbillat mig detta. Detta är iaf väldigt kul att efter maten ställa sig vid pianot, och med mörk och kuslig stämma konstatera att: "Uno har stympat Beatrice", för att sedan slå ner det mörkaste A:et på pianot. Reidar har diarré. POMMMMMMMM.

Har man inget piano kan man istället undersöka sitt näshår med en magnifying badrumsspegel, och komma till slutsatsen att näshår är ganska fult.

Kristallkuken

Jag bet mig i läppen i onsdags, och p.g.a. svullnaden har jag nu lyckats fästa tänderna i samma parti kött roughly 7 ggr. Och det gör inte mindre och mindre ont för varje gång

Jag satt och kollade på trailerna till nya Indy-filmen, och gjorde misstaget att avnjuta denna på svd.se, istället för typ Apple. Detta resulterade i att sluttexten came out "Kristalldödskallens Rike" ist "Kingdom of the Crystal Skull". Det låter bara så mycket fulare. I det läget är det nästan bättre att översätta till något helt efterblivet irrelevant, typ "Rosornas sista krigare". Förutom nya Indy vill jag gärna se Rambo, och nya Terminator med favvo-Bale. The Brazilian Job får gärna bli klar, när vi ändå är inne på ämnet.

Något som stör mig oerhört, är att jag inte kommer på vilken skådis som pratar i slutet på Angus Burger-reklamen för BK. Den återfinns på www.burgerking.se, under Kampanj. Killen i fråga spelar oftast elak, kaxig, och läderjackig. Han är kort och krallig och har nästa med uppåttendes (:P). B-skådis som förmodligen har dåligt med jobb.

Varning för rolig film:


nyllet nyllar

Jag och Hugo (you know, Uno - YOU go Hugo!) kör(de) alltid "Heeellllllloooooooooo" á la Seinfeld, som greeting i mobilen. Vi sa till oss själva "are we still doing the voice", och utvecklade en ny grej. Varje gång vi ringer, och the answerer sitter på tunnelbanan, måste denne svara "Du, jag debiterar 1200 i timmen, fatta dig kort" alt. ending är " - jag har inte råd med dig nu". Mkt lustigt. Man kan hitta på många roligheter att säga i telefonen när man är i det publika - man behöver inte ens få samtal på riktigt!

Saker jag har stört mig den här veckan är:

Krossade busskurer

samt människors, om än väldigt oskyldiga, oförmåga (kan man säga oskyldig oförmåga - blir lite konstigt dubbel o-ation!?) att ärligt talat be att FÅ två skrivpapper, istället för att låna dem. Det är så jävla bökigt att sudda ut deras anteckningar när lektionen är slut, särskilt när det är skrivet med bläck.

Jag har även lyssnat på musik, och det är roligt hur låtar man inte hört på särskilt länge påminner en om särskilda state of minds. T.ex City Of Blinding Lights, som alltid får mig att tänka på, och känna, Eriksdalsbadet. Artic's Dancing Shoes reminds me of Fasching, för att ge ett till exempel!

När vi ändå talar låtar så vill jag berätta att Jimi's Gypsy Eyes erbjuder en alldeles ypperlig rytm för riktigt nice på-gränsen-till-löpning walk.

Avslutningsvis vill jag bara tipsa om Sean Penn's Into The Wild - vilken förutom att vara jävligt skön avslutningsvis likt Guds Stad avslöjar att den är based upon a true. Sånt gillar jag.


may maybe may

Det blev jävligt hårt party där i fredags, lite väl hårt. Nu är det dags att prioritera skolan och the band ett tag. Ytterligare wake up call fick jag när jag avnjöd The Machinist med super-Bale. Dags att börja träna lite oxå. Det roliga var, att Trevor (Bale) alltid la märke till att klockan stod på 01:30 i filmen. Och när filmen tog slut och jag kollade på klockan, så var den just... Utan att tänka tog jag sen fram en gul post-it lapp och skrev upp The Machinist på. Samma lapp som han skrev notes till sig själv på. CREEEEEEEEPY!

Jag tänkte posta någon skön video men jag gör inte det.

RSS 2.0