nyllet nyllar
Jag och Hugo (you know, Uno - YOU go Hugo!) kör(de) alltid "Heeellllllloooooooooo" á la Seinfeld, som greeting i mobilen. Vi sa till oss själva "are we still doing the voice", och utvecklade en ny grej. Varje gång vi ringer, och the answerer sitter på tunnelbanan, måste denne svara "Du, jag debiterar 1200 i timmen, fatta dig kort" alt. ending är " - jag har inte råd med dig nu". Mkt lustigt. Man kan hitta på många roligheter att säga i telefonen när man är i det publika - man behöver inte ens få samtal på riktigt!
Saker jag har stört mig den här veckan är:
Krossade busskurer
samt människors, om än väldigt oskyldiga, oförmåga (kan man säga oskyldig oförmåga - blir lite konstigt dubbel o-ation!?) att ärligt talat be att FÅ två skrivpapper, istället för att låna dem. Det är så jävla bökigt att sudda ut deras anteckningar när lektionen är slut, särskilt när det är skrivet med bläck.
Jag har även lyssnat på musik, och det är roligt hur låtar man inte hört på särskilt länge påminner en om särskilda state of minds. T.ex City Of Blinding Lights, som alltid får mig att tänka på, och känna, Eriksdalsbadet. Artic's Dancing Shoes reminds me of Fasching, för att ge ett till exempel!
När vi ändå talar låtar så vill jag berätta att Jimi's Gypsy Eyes erbjuder en alldeles ypperlig rytm för riktigt nice på-gränsen-till-löpning walk.
Avslutningsvis vill jag bara tipsa om Sean Penn's Into The Wild - vilken förutom att vara jävligt skön avslutningsvis likt Guds Stad avslöjar att den är based upon a true. Sånt gillar jag.
