Rob in the money
Jag trodde min dag var märkvärdig när jag påmindes om hur värdelösa SL är i den bemärkelsen att mitt jävla studentkort fortf. inte fungerar i spärrarna, utan istället förargar "CONNEX-VÄRDAR" när det tvingar mig att skutta över de inbjudande stålcylindrarna. Jag trodde att min dag var värd att nämna här därför att jag känt igen en person på stan som jag inte borde känt igen. Jag fundeliserade förut kring hur många som skulle känna igen ens ansikte, om man plötsligt en dag blev superkänd. "Åh men honom har ju jag sett på tuben flera gånger". Jag menar, even "with this face" stannar man nog inte i någons minne. En filur jag såg på tunnelbanan för några veckor sen kände jag däremot igen idag - han gillar mjukisbyxor och collegetröjor, vattenkammat blonderat hår och dubbla snusprillor. Samt att prata i mobiltelefon.
Men tji fick jag. För jag kom att känna igen ytterligare två okända människor, och SL hemsökte mig änmer. Vid Odenplan ser jag en ypperligt okänd svensk manlig modell, som enligt min kunskap enbart kampanjat för Tiger och typ Synsam. Han ser rolig ut. Det roliga var dock att jag gick förbi honom iklädd trenchcoaten han REKLAMERAT (HAHA så menar jag ju inte), med liknande skor, liknande väska, men tyvärr inte samma byxor som i fredags - gråa kostymbyxor - då hade han nog fnissat lite. Hade jag varit modigare hade jag gått fram till hans sällskap och bett honom signera min jacka.
Vid Odenplan bestämmer jag mig för att ta tåget söderut, vars slutstations riktning inte är mitt mål, och heller inte i dess exakta riktning, just för att få tiden att gå snabbare. Jag ligger redan 15 minuter back då jag åkt för tidigt till skolan... Tåget väntar länge, för att snart åka några meter in i tunneln, och konduktören informerar snällt att det råder signalfel - a minor setback tänker jag - och nästan njuter av stillheten med min bok. Efter 25 minuter får jag för mig att luften börjar bli dålig, eller så är det min absurda längd som gör att jag blir yr. Tåget åker till nästa station och precis förbi. Tåget står till igen. Jag räknar den passerade tiden med Ipodens senaste spelade låtar, tills jag påminns att jag faktiskt använder mitt ARMBANDSUR. Alla kliver av vid Hötorget, men alla åker inte fel buss till Centralen för att känna igen en annan John Doe från ens tunnelbaneresor, - en som är väldigt stor, och väldigt klädd i svart, med ett väldigt argt ansikte, samt tillhörande spetsig näsa. Resan som borde tagit 20 minuter tar 1h40, men inte mer, mycket tack vare att tåget meddelar att det ämnar byta färdriktning till min fördel när jag planerat byte vid Gullmars. OK THEN.
Men tji fick jag. För jag kom att känna igen ytterligare två okända människor, och SL hemsökte mig änmer. Vid Odenplan ser jag en ypperligt okänd svensk manlig modell, som enligt min kunskap enbart kampanjat för Tiger och typ Synsam. Han ser rolig ut. Det roliga var dock att jag gick förbi honom iklädd trenchcoaten han REKLAMERAT (HAHA så menar jag ju inte), med liknande skor, liknande väska, men tyvärr inte samma byxor som i fredags - gråa kostymbyxor - då hade han nog fnissat lite. Hade jag varit modigare hade jag gått fram till hans sällskap och bett honom signera min jacka.
Vid Odenplan bestämmer jag mig för att ta tåget söderut, vars slutstations riktning inte är mitt mål, och heller inte i dess exakta riktning, just för att få tiden att gå snabbare. Jag ligger redan 15 minuter back då jag åkt för tidigt till skolan... Tåget väntar länge, för att snart åka några meter in i tunneln, och konduktören informerar snällt att det råder signalfel - a minor setback tänker jag - och nästan njuter av stillheten med min bok. Efter 25 minuter får jag för mig att luften börjar bli dålig, eller så är det min absurda längd som gör att jag blir yr. Tåget åker till nästa station och precis förbi. Tåget står till igen. Jag räknar den passerade tiden med Ipodens senaste spelade låtar, tills jag påminns att jag faktiskt använder mitt ARMBANDSUR. Alla kliver av vid Hötorget, men alla åker inte fel buss till Centralen för att känna igen en annan John Doe från ens tunnelbaneresor, - en som är väldigt stor, och väldigt klädd i svart, med ett väldigt argt ansikte, samt tillhörande spetsig näsa. Resan som borde tagit 20 minuter tar 1h40, men inte mer, mycket tack vare att tåget meddelar att det ämnar byta färdriktning till min fördel när jag planerat byte vid Gullmars. OK THEN.
Kommentarer
Trackback
