Jonte och Pål

Förutom att det briljanta Bubble-boy-avsnittet går på tv, så visas även veckans Filmkröknika på SVT. Inte nog med att Superbad heter SuperSUGER i Sverige (Knocked Up var OK btw - för seg), det som kommer ur programledarens mun låter så fruktansvärt att jag inte kan slita mig ifrån det - jag vill bara låta det riva mig i pannan, skära sig in i min buk och skritta upp längs min tjocktarm. Alltså, halvfula finlandssvenskor som stoltserar entusiastiskt med sitt östliga språkarv är något av det mest osexiga i hela världen. "...do you think the Spanish Inquisition ever thought of a torture equal to this?" - för att citera Rand. Och med det följer ett inte helt naturligt följande, men roligt bonuscitat:

"Happiness? But that is so middle-class. What is happiness? There are so many things in life so much more important than happiness."

And speaking of her, jag bläddrar till Hallmark, och ser att de visar en film om Ayn, med självaste Helen Mirren. Jag lyser upp (inläggets tredje citat - nu från SP, vars efterlängtade nästa säsong ännu inte förgyllt min fredagseftermiddag) "like a virgin backstage at an Iron Maiden concert" - bara för att upptäcka att jag inte har kanalen. Nåväl. Kan jag ju plugga lite istället, och tänker på att 100 dollar investerade i en portfölj med amerikanska aktier whose market values are in the bottom 10% of all stocks on NYSE (FÖRSÖK skriva det där på svenska, FÖRSÖK! "de 10 minsta procenten", "10 % av de minsta..." det blir cpfel hela tiden) år 1925 idag varit värda 9 miljoner. Dollar. Vem älskar inte att sätta punkt, och sedan tillägga "dollar". Hoppas jag får säga det till någon, på riktigt alltså.