domme gr8! De väcker tigern i dig! Å DIG! ;)

Ensam mamma söker fortsätter faktiskt att underhålla. Lenita tar med sig grabbarna på V75 - vilket härligt lördagsnöje, och en av herrerna förargar Nita med att lägga sina blöta träningsskor i hennes diskho i husvagnen, och en annan tycker det är behagligt med trav för, man kan ju gå omkring och hjälpa Simon (eller vafan den fula ungen heter) och panta burkar också.

Sami, som ju är en av Veronicas killar, ja han är en riktig hejare på att handla! Han förklarar stolt för svenska folket att en dag i mataffären är som vilken dag som helst för honom, det gäller ju att planera vad man ska köpa redan innan man kommer till affären, så att man bara kan gå igenom och plocka ner i vagnen liksom - klockrent - utmärkt - skitsmart - verkligen. Tänk vad pannmasikinister kan. Och ungtuppen Per konstaterar ju att Susanne ser fantastisk ut under dagen på stranden, och berömmer hennes vackra ögon - men menar egentligen hennes pattar.

På Top Model eller va det nu heter (SOM OM JAG INTE VISSTE! GAAAH KOLLAR JU VARJE AVSNITT TRE GÅNGER HALLÅÅÅ) finns en tjej som får en chans att va kvar, om hon klipper håret. Inte nog med att hon inte lyckas svara direkt på frågan "klipper du håret, ja eller nej?", hon svarar nej också. Guuuuud va strongt gjort, verkligen, beundransvärt, modigt, inspirerande. Om det inte varit för det faktum att hon ställer upp i TOP FUCKING MODEL! Du försöker ju bli modell flicka lilla, inte senator.

Appropå honour och sånt där tjaffs, idag på väg till repet kliver ungefär två miljoner scouter på bussen. De trycker sig in till den mildra grad att somliga sitter i trappen vid dörren, barely inside the bus. Men personen bredvid mig är sanslöst trevlig. Först tittar han på mig och lägger handen på mitt lår. Viskar "alltid redo" ömt i mitt öra, och viftar med sitt lockiga hår i mitt ansikte, busig som en liten hundvalp. Nej jag skojjar bara. Som en liten kattunge!

Han frågar mig var jag ska av, och när jag säger End of LE line pustar han ut och konstaterar att det är bra att de inte är i vägen. När det är dags för avstigning så tittar jag på min klocka, och han frågar om jag har bråttom. Jag tar av mig hörlurarna. Han frågar om jag har bråttom. Jag spottar honom i ansiktet och säger; DU är en råtta! Nej jag säger "hmm, ja, lite". Han förklarar att han kan låt mig kliva av först, och knuffar undan en broder och flyttar på sin packning.

- Schysst schysst, säger jag
- Självklart, svarar han.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0