and he dwells upon... THE WINNER IS OMG OMG OMG THANKYOU!

Att plocka ur diskmaskinen framstår alltid som en far more mödosam och tidskrävande uppgift än vad det egentligen behöver vara. Och på ämnet hussysslor så handlade jag även idag. Vann klunsingen men då jag valt sten alla tre gånger räknades det som fusk, varför jag blev den som fick springa till ICA. fair enough.

Och det slår mig att säkert en fjärdedel av tiden man spenderar framför tv (söndagar är bra tv-dagar, och urusla pluggdagar) består av reklamtittande. Det finns många roliga reklamer. T.ex. den där med "small bill"- och "big bill"-bollarna som en shimpans ska välja between. Så kramar han om den blåa bollen och gör kullerbyttor - mycket lustigt. Eller tandkrämsreklamer när tändkrämstubarna simmar i stim vid ett korallrev, jag menar, hur kommer man på en sån idé, och hur fan säljer man den? Reklambyrån till marknadsansvarig: Vi har tagit fram tre fantastiska projekt till reklamserien i höst - vi tänkte antingen att tandkrämstuberna skulle simma som fiskar, eller spela fotboll iklädda Marockos landslagströjor (med avklippta ärmar! Hey it's so 2007!), eller en klassiker helt enkelt; fyra rävar som sjunger ryska nationalsången simmandes i ett badkar med tandkräm. Jag ska bli reklamare.

Och så går ju Ensam Mamma Söker på tv. Den första killen som syns verkar ha sin nyinköpta t-shirt ut och in, och när Susanne säger "och tills nästa gång vi ses..." hoppas och tror jag att meningen ska avslutas "be mor din sätta på dig tröjjan så det blir åt rätt håll". Så lät det dock inte, förmodligen för att Susanne e rätt knäpp. Hon vill inte ha en ny man, hon vill ha en handyman som kan renovera hennes altan, och låter barnen välja vem hon ska gifta sig med. Och gamla goda Lenita - som i nästa avsnitt till skillnad från de övriga två flickorna inte ska åka båt i skärgården eller bestiga Kebnekaise, utan simply go camping, ja hon är ju på finladskryssning idag hon. En av herrarna fastnade i fören med några finnar och drack för mycket öl, varför han försov sig. En annan hade brutit benet på en krogrunda i Polen. Vilka guldklimpar!

Och ingen kan ju säga "det svenska folkhemmet" som Robert Aschberg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0