Jonte och Pål

Jo ni förstår, vad som hände igår, det såg ut som tår, men det var en vattendroppe, eller snarare flera, på mina glasögon. Jag tog av mig mina specs och blåste på glaset precis som biltvättmaskinen gör på vindrutorna, och vips så var det torrt. Under tiden approachar en kille mig. Han ser ganska fräsch ut, för att va tiggare. Han ber om hjälp. Jag antar att han ska be mig koka linssoppa åt hans familj, eller något annat av mastodontklass. Han frågar simply om han kan få lite pengar till nånting - minns inte. Jag säger; nej tyvärr. Han tittar på mig. Jag tittar på honom. Han säger, väldigt glatt; det är mycket bättre om du använder papper och tvål (syftar på mina glasögon). Uppenbarligen säger han det för att karmamässigt gå vinnande ur situationen, och hoppas kanske även att jag ska ångra mig och trycka en tjuga i handen på honom. Problemet är att jag:

1. Inte tvättade glasögonen
2. Inte hade Papper och "Tvål" på mig
3. Använvder diskmedel, för tvål suger.

Jag blir alltså mer förargad av hans försök att hjälpa mig, och hånler "mm tack" typ. Hade han gett mig ett bra tips hade jag ju kunnat belöna honom, men annars är jag inte funtad så att jag mår bra för att jag gav bort mina pengar till killen. Jag mår bra för att jag inte gav honom pengar.

Summa Kardemumma: precis som folk i Litauen och New York tvättar bilarna åt dig på gatan kommer nu alltså samma fenomen till Stockholm, fast med glasögon. Ge det en vecka. En vecka, så har han lagt ihop 1 och 2. Tigga pengar och tvätta glasögon alltså.