thiiiiiiiiis is theee woooo-ooorld
Jag gick genom skogen idag, och när jag kom på att det var en dum idé att gå runt och sjunga i tron om att det inte var någon annan på vägen, eftersom jag ätit alldeles för lite morötter i höst, ja då satte jag på The Hives. Alltså, inte alla i The Hives, bara Chris och Pelle såklart.
Det nya albumet är verkligen riktigt jävla bra. Det är verkligen black and white. Det är dansant och sprattligt, men stundtals spöklikt. Det är lättsamma glada fartfyllda nästintill Millencollinaktiga alster med patenterade Hives-bryggor, blandat med råcoola Prince/Pink Floyd inspirerade verk. Storslagna verk. Det är mycket. Mycket bra. Alltså inte mycket mycket bra. Men det är mycket på en gång. Och bra. Although it might turn out to be deras bästa skiva, även om jag inte hittat deras bästa låtar här. Ännu.
Det nya albumet är verkligen riktigt jävla bra. Det är verkligen black and white. Det är dansant och sprattligt, men stundtals spöklikt. Det är lättsamma glada fartfyllda nästintill Millencollinaktiga alster med patenterade Hives-bryggor, blandat med råcoola Prince/Pink Floyd inspirerade verk. Storslagna verk. Det är mycket. Mycket bra. Alltså inte mycket mycket bra. Men det är mycket på en gång. Och bra. Although it might turn out to be deras bästa skiva, även om jag inte hittat deras bästa låtar här. Ännu.
Kommentarer
Trackback
