Jonte och Pål

Idag åkte jag buss, och det fanns verkligen inget legspace. Vanligtvis brukar jag lyckas klämma in mina giraffben men, det gick verkligen inte. Jag satt ovanpå bakhjulen på stadsbussen, och jag vet inte hur dessa bussar är designade men, det gick liksom att leta ner fötterna under sätet framför, så att man nästintill står upp. Och jag kunde inte sluta tänka på hur jävla hårt mina ben skulle klippas av åt fel håll om vi krockade.

Satt och lyssnade (och sjöng såklart) på Beach Boys gamla dänga, fan den är så jävla bra. Och så hittar jag den inte på youtube, utan en värdelös film med en äcklig unge från en dålig tv-serie, så håll för ögonen och njut: