Jonte och Pål

Min skankhoe till syrra frågade mig när jag skulle till systemet imorgon. Jag sträckte ut the FUCK-U-finger genom dörren. Hon svarar, utan att ens tänka på den verkliga innebörden av min gest; "klockan ett?". Sen skrattade vi lite.

Såg på bussen idag att Svenska Kyrkan tydligen gått och blivit "trådlösa" nu. In this day of age kan man alltså koppla upp sig till Gud var man vill, när man vill. Det är ju en fantastisk utveckling. Jag hade en pin en gång i tiden, som visade en liten pojk på toa, funderandes över meningen "Gud finns överallt". Finns han därför i toaletten? Med Svenska Kyrkans nya trådlösa tjänst kan man alltså nu, även när man sitter på toa, slänga iväg en bön eller två, beställa syndernas förlåtelse, eller chatta med Gud - och förslagsvis fråga honom hur ändalyktan ser ut underifrån.

Appropå "this day of age". Så här års är det tillräckligt mörkt ute i Stockholms skogar klockan åtta på kvällen att man har det svårt att inte vilja vända sig om för att kontrollera att det är varulvsfritt. Man bara längtar tills Artic Monkeys ska spela klart låten, så man kan försäkra sig om att inte en annan uppsättning FÖTTER TASSAR omkring (ORDVITS! ORDVITS!). Särskilt intressant blir ju detta när det faktiskt är befogat. Typ när man har en sån pappa som säger att han ska gå o möta dig, men istället tar en djävulsk genväg bara för att smyga sig på dig och skrika som en... ja, som en varulv. Det var roligt iaf. Rolig pappa.