Jonte och Pål

Idag var jag i skolan så länge att jag hade världsa stoo-oora märken på vaderna från mina strumpresår. Vanligtvis brukar jag inte ha på mig dom i 12 timmar nämligen.

Och under tiden som mina adidastrumpor gjorde avtryck så åt jag lunch. Jag hade precis hämtat två stolar till bordet, och står en bit bakom och tar av mig tröjjan. Då sätter sig en person ner vid stolarna. Det är ju inte så att jag tycker att hon förtjänar dom, eller att jag på förhand visste att stolarna på andra sidan bordet faktiskt var lediga, och erbjöd med space. Men jag orkade verkligen inte. Jag suckade åt min kamrat, och frågade ett sällskap om deras stol var ledig. Alltså, det är likadant oavsett vem man frågar, oavsett vilken jävla tid på dygnet:

- Är den här stolen ledig?

- Nej. Du kan ta den.

Hur man än försöker... har även dragit:

- Är den här stolen upptagen

- Ja. Du kan ta den

Och favoriten:

- Är den här stolen ledig?

- Ah...

- Ok bra, HÄRMED KNYCKER JAG ER TRÄBENTA FYRFOTING

 - Nej, den är upptagen