Jonte och Pål

Jag brukar ju ofta återberätta min drömmar, och kom ihåg en konstig en jag hade nyligen. Jag hade egentligen två trippade i rad - kanske för att en polare nyss kommit hem från Amsterdam. Den ena handlade ju om min katt i en låda, och den andra om hur jag kröp upp ur ett golfhål. Fast jag kunde inte krypa upp hela vägen, utan var tvungen att lämna my body behind. Sen gick jag med två gubbar på en golfrunda, som ett spöke.

Och så såg jag på Grannfejden. Jag var övertygad om att det programmet skulle vara underbart, och när jag stumbled across it ikväll kunde jag inte låta bli att följa historien om tvättstugedispyten i Furudal. Vilka jävla karaktärer alltså, jag älskar reality-tv. När de två äntligen lyckas träffas, och den ena har fått flimra med ögonen, skaka på tupphakan, vifta på tårna OCH konstatera att Inga-lill kan "sätta vilken granne som helst på backen" (på dalmål är detta en ytterst hemsk anklagelse) ungefär fyra gånger, ja då går hon. Medlarna förklarar att Inga-lill också vill säga något, men Karin svarar att Inga-lill kan göra det sen, ensam. Så jävla klockren. Sen går hon in och beklagar sig vid plastduken på köksbordet. På plastduken står en tom Cube-flaska.