Jonte och Pål

Idag var jag rolig på jobbet.

- Men... vill ni inte ha en miljon då?
- Ne vi har redan så det räcker.
- Men en ny bil då? fan?
- Nej men vi har ju en bil redan
- En båt då? Har ni något vatten där?
- Vi har redan en liten eka som räcker utmärkt
- Jaja... Då har ni d(en) på det torra!?
- Ja vi har det bra som vi har det
- ELLER NI KANSKE HAR DEN I VATTNET?! HAHAHAHA
- Haha! Nu var du rolig! Haha

HAHA HAHA HAHA Jag är rolig!

Jag hatar att diska skärbrädor när man inte vet vilken sida som är använd. Det känns så sanslöst onödigt att diska båda sidor. Det är ungefär som att tvätta undersidan på en tallrik. Fast när man diskar dyker roliga saker upp, t.ex. överblivna vitlöksklyftor. Pappa föreslog att jag skulle äta den. Jag åt den. Satan vilken skadad feeling alltså. Helt sjukt. Det är inte som chili eller fefferoni eller pepperoni eller Ajvar Relish eller dijonsenap eller wasabi, det är en helt unik hetta. Det känns som att det spikas hejvilt med dyckert på kanterna av tungspetsen, medan svalget tjocknar och blod rusar till ansiktet. Efter lite vatten är man åter likblek, och lättnaden sköljer över en som en våg heroin. Man känner sig starkare än någosin. Jag överdriver lite, men bara lite.