Jonte och Pål

Så bra engelska kan faktiskt inte papparegojjor.


Såg honom på tunnelbanan, där jag oxå träffade en man med blå t-shirt, med vit kyrillisk print. I eyeballed him for a while.
- (barnsligt leende och ord jag inte hör)
jag tar av mig hörlurarna. Mannen med mustasch håller upp handen bakom och ovanför sig, och pekar på en stor mygga han precis viftat bort.
- Jag försöker hålla den borta, sa han (jag trodde han försökte fånga den!)
- Jaha, varför då? säger jag
- Jag har läst att de är farliga, de kan vara giftiga.
- Var då?
- I en bok.
- Vilken bok, undrar jag, och skrattar lite, almost knowing he'll answer:
- Min bok :)
Myggan sätter sig på reklamannonsen, och jag erbjuder mig att avliva den.
Nej skrattar han (inte myggan) - Den är giftig!
Jag slår på den iaf, och för en sekund vet varken han eller jag (eller myggan!) var myggan är. Synd att jag inte får träffa honom igen, myggan alltså.

Jag sprang uppför Lejonbacken and shot at Emil with my låtsasgevär - och så kastade jag låtsasgranater!



Down the P.C.H var så dålig så jag somnade. Av någon anledning trodde jag den skulle va bra. Finding Neverland förväntade jag mig mindre av, men den var riktigt bra. Sorglig, lycklig, välgjord - vacker!