misströsta icke! snart köper jag fikabröd!
Jävla idiot Anders Nunstedt. Pappa berättade att han tyckte konserten sög i sin blogg, så jag var tvungen att ögna lite. När både ikonen Robin Hesselstad, samt Dan Backman på SvD ger flera tummar upp åt stenarna, så ska Per Nunstedts fåniga bror vara så tuff i sin sågning av stones att han inte ens får storyn rätt (och så försöker idioten rättfärdiga publiceringen av hans värdelösa mobilkamerabilder med motivationen att bildkvalitén är lika bra som musiken):
"Mick Jagger gillar geografi. Hur ska man annars tolka att han precis hälsade till folk som rest från Halmstad (!) och Jönköping (!!)"
Norrköping var det dumfan. Men ja, det var väldigt roligt, och det var lika kul när en Hamlstadsbo bredvid skrek av lycka när Jagger frågade om någon var därifrån. Roligare ändå var när Mick precis efteråt mumlar "...well whichever town you're from" efter att jag gapskrattat åt honom när han greetade jordbrukssamfunden runt om i landet. Stockholm nämnde han oxå iaf, det gillade vi.
Men grabbarna bredvid oss, de gillade mest Göteborg. Den ena av de alldeles för gamla bratsen såg ut som Alex i Clockwork, och han envisades med att vinka fram resten av sitt gäng under hela konserten. Vi lyckades blockera en liten rackare och hans kompis, rackaren being lillebror till en snubbe som vi döpte till Bengt Kyckling. "Minikycklingen!" skrek vi av lycka några gånger.
Och hur lyckliga var inte de tre lite yngre bratsen i kön. Den ena går för att köpa körv, och den andra säger "köper du en burgare åt mig osså, ingen lök". Jag misstänker att hans request inte gick fram, och att stekare nr. 2 inte skulle få mat. Det fick han inte heller, men det var av den enkla anledningen att det inte fanns hamburgare. Den första kommer tillbaka som ett stort frågetecken, och tvåan brister ut: "NÄMEN det häänder ju iiinte" och börjar att gapskratta med nummer tre. Ettan ursäktar sig och berättar att det bara fanns körv, varpå skrattet tar nya proportioner, och bjuder in brat nummer fyra som sitter gömd längre fram. Klimax nås när 2an säger: "JAG e väl inte juuude heller hahaha jag kan la käääka kööörv!". I detta ögonblick tar även vi oss friheten att börja flabba. Vi hamnade bra jävla långt fram iaf, några meter från scenen, och vi köade knappt något. Sneeeaaaky.
Stones va som sagt riktigt värt iaf, det var min första, och kanske sista konsert med dem, men det var riktigt värt. visst, det hade ju låtit bättre och inte Richards kliat sig överallt med handen han borde format ackord med, men Rockin' Ronnie bemästrade konsstycket att strumma på strängarna och hålla i ciggen i samma hand ypperligt. Han rökte ganska många, lika många outfits som Jagger bytte till ungefär. Men det var inte bara konstnummer i form av rökning-o-spelning-samtidigt, samt kvicka klädbyten, utan; fyrverkerier, pyroteknik, uppblåsbara munnar och scener på vift till mitten av planen. Och så ristade jag in symboler på Martins arm också. Ett riktigt spektakel.
Bilderna är bättre än snor-Nunstedts iaf. Det var sanslöst mycket go i Jagger, och Ron hade bra energi oxå. Fast frågan är om inte sångaren i Toots and the Maytals (vilka var förband då Van Morrsion fått förhinder - SUCK) var lyckligast. De idkade allsång med fraserna "yee yaa wee" om och om igen, och de enda orden jag lyckades urskilja ur deras typ fem låtar var: "from north to south" typ... profound... Mitt i varje låt fick sångaren spratt och började hoppa upp och ner som en återvunnen energizerbunny, det var riktigt kul - i ungefär tre låtar, sen ville vi ha Stones.
Vi åkte hem direkt, och jag tror jag lyckades undgå att betala för min festis på RASTA på E20. Visst, när hon frågade om fyra potatisar var tillräckligt kände man att det kanske var värt 72 spänn, men gratis dricka var välkommet ändå. Ska fan ringa dit någon gång och fråga vad deras köttbullar kostar, och om läsk ingår i priset. Hoppas hoppas... (inte). Låter som "älskar, älskar inte" ungefär. Jag är en festis, älska mig.
"Mick Jagger gillar geografi. Hur ska man annars tolka att han precis hälsade till folk som rest från Halmstad (!) och Jönköping (!!)"
Norrköping var det dumfan. Men ja, det var väldigt roligt, och det var lika kul när en Hamlstadsbo bredvid skrek av lycka när Jagger frågade om någon var därifrån. Roligare ändå var när Mick precis efteråt mumlar "...well whichever town you're from" efter att jag gapskrattat åt honom när han greetade jordbrukssamfunden runt om i landet. Stockholm nämnde han oxå iaf, det gillade vi.
Men grabbarna bredvid oss, de gillade mest Göteborg. Den ena av de alldeles för gamla bratsen såg ut som Alex i Clockwork, och han envisades med att vinka fram resten av sitt gäng under hela konserten. Vi lyckades blockera en liten rackare och hans kompis, rackaren being lillebror till en snubbe som vi döpte till Bengt Kyckling. "Minikycklingen!" skrek vi av lycka några gånger.
Och hur lyckliga var inte de tre lite yngre bratsen i kön. Den ena går för att köpa körv, och den andra säger "köper du en burgare åt mig osså, ingen lök". Jag misstänker att hans request inte gick fram, och att stekare nr. 2 inte skulle få mat. Det fick han inte heller, men det var av den enkla anledningen att det inte fanns hamburgare. Den första kommer tillbaka som ett stort frågetecken, och tvåan brister ut: "NÄMEN det häänder ju iiinte" och börjar att gapskratta med nummer tre. Ettan ursäktar sig och berättar att det bara fanns körv, varpå skrattet tar nya proportioner, och bjuder in brat nummer fyra som sitter gömd längre fram. Klimax nås när 2an säger: "JAG e väl inte juuude heller hahaha jag kan la käääka kööörv!". I detta ögonblick tar även vi oss friheten att börja flabba. Vi hamnade bra jävla långt fram iaf, några meter från scenen, och vi köade knappt något. Sneeeaaaky.
Stones va som sagt riktigt värt iaf, det var min första, och kanske sista konsert med dem, men det var riktigt värt. visst, det hade ju låtit bättre och inte Richards kliat sig överallt med handen han borde format ackord med, men Rockin' Ronnie bemästrade konsstycket att strumma på strängarna och hålla i ciggen i samma hand ypperligt. Han rökte ganska många, lika många outfits som Jagger bytte till ungefär. Men det var inte bara konstnummer i form av rökning-o-spelning-samtidigt, samt kvicka klädbyten, utan; fyrverkerier, pyroteknik, uppblåsbara munnar och scener på vift till mitten av planen. Och så ristade jag in symboler på Martins arm också. Ett riktigt spektakel.
Bilderna är bättre än snor-Nunstedts iaf. Det var sanslöst mycket go i Jagger, och Ron hade bra energi oxå. Fast frågan är om inte sångaren i Toots and the Maytals (vilka var förband då Van Morrsion fått förhinder - SUCK) var lyckligast. De idkade allsång med fraserna "yee yaa wee" om och om igen, och de enda orden jag lyckades urskilja ur deras typ fem låtar var: "from north to south" typ... profound... Mitt i varje låt fick sångaren spratt och började hoppa upp och ner som en återvunnen energizerbunny, det var riktigt kul - i ungefär tre låtar, sen ville vi ha Stones.
Vi åkte hem direkt, och jag tror jag lyckades undgå att betala för min festis på RASTA på E20. Visst, när hon frågade om fyra potatisar var tillräckligt kände man att det kanske var värt 72 spänn, men gratis dricka var välkommet ändå. Ska fan ringa dit någon gång och fråga vad deras köttbullar kostar, och om läsk ingår i priset. Hoppas hoppas... (inte). Låter som "älskar, älskar inte" ungefär. Jag är en festis, älska mig.
Kommentarer
Trackback
