I am, therefore I think

Såg Number 23 idag, intressant film - ett tag, men ändå rätt nice. Det roliga var väl att pappa poängterade att det var den 23:e idag. varpå jag påmindes om att jag skickat iväg just 23 ordrar idag. Lite spooky. Sedan spårade allt ur, och vi började räkna antal potatisar i kylen, delat med the number of carrots, plus PET-flaskorna i skåpet, och så gapskrattade vi.

Vidare var det lite läskigt på jobbet, att bredvid mig passerar ett mycket välkänt ansikte. Jag vet att jag känner igen honom, men kan inte placera hans nuna. Jag tycker han är lik han i Clockwork Orange - då det plötsligt slår mig: DET ÄR killen från Stones Ullevi, som ropade fram hela sin jävla kompiskrets bredvid oss längst fram vid scen. Helt otroligt. Jag var ju helt övertygad att han var äcklig Göteborgsbrat, hans kompisar verkade ju vara det iaf. Faktum är iaf att hans runda Acne-ring/märke som visar storleken på hans byxor fortfarande dinglar vid hans höft, och att han söker det jobb (dvs står lägre i rang än mig) som jag redan äger. Äger i alla bemärkelser man kan tänka sig! Typ. Vet inte om jag ska approacha honom dock: Hej vi stod bredvid varandra på Ullevi och du lotsade fra alla dina fulla polare som oxå var kajalmålade. Ingen gillade er. Alla sa till vakterna. Nu är du här, på det här sunkjobbet (egentligen är det ju ett jävligt bra jobb men, du kommer nog bara va kvar en månad) - KNAEKKT VA!

Eller så säger jag inget. Köpte fel kalsonger igår.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0