ciiiiiitronmeliss
När ens kusiner ratar OC och väljer Seinfeld och Napoleon Dynamite, då står ju iaf något rätt till i världen. Och i övre världen bor ju gud, vars kyrka i Nacka som jag ringer till spelar Für Elise när man väntar - högst passande:
- Hej! Robin heter jag, jag vill dessvärre meddela att jag önskar träda ur Svenska Kyrkan.
- Ok.
- Jag menar, jag är ju ingen djävulsdyrkare eller något, men känner att jag vill ta en paus från gud ett tag...
- Ja ok, du kan ju alltid gå med igen senare.
Perfekt!? Ska skicka in anmälningsblanketten på min dödsbädd. Allvarligt, kyrkoavgiften är ju något av det mest sjuka, det är alltså en frivillig gåva till välgörande ändåväl, vilken alla tycks (utan större vetskap) gått med på att bidra till. Jag hade förstått om det hade varit obligatoriskt, att kyrkan stal en procent av allas inkomst, men när är frivilligt?!
- Upp med händerna! Ge mig din plånbok och mobil!
- OK, OK don't hurt me!
- Rappa på! Sådärja! Mobilen också, annars ryker knäskålarna!
- Snälla snälla bestjäl mig inte, jag har hela mitt liv i min telefon!
- Jaaahaaa, varför sa du inte det med en gång?... Jag tvingar ju dig inte till något, detta är ett helt frivilligt rån, det är ju bara att säga NEJ
Förstår ni?
Läses som svar på frågan vad kyrkoavgiften används till på deras hemsida;
# ett levande, livgivande gudstjänstliv på den ort där du bor
Not so much offence men, vad i HERRANS namn är ett livgivande gudstjästliv?
Och jag älskar fortfarande sällan busschaufförer, inte bara av den anledning att deras yrke är sanslöst svårstavat, men även utan anledningen att de har sån förbannad makt. Man liksom bara faller handlöst ner i deras mercy så fort man kliver på en buss. Eller så fort man planerar sin resväg, utifrån det faktum att bussen ska vara i tid. "Nästa gång någon plingar och inte kliver av så måste jag stanna och utrymma bussen, för i så fall har jag ett stort problem". Nej, EGO har ett stort problem om jag kommer sent till jobbet. And so he stopped the bus...
To party or not to party, that is the question
- Hej! Robin heter jag, jag vill dessvärre meddela att jag önskar träda ur Svenska Kyrkan.
- Ok.
- Jag menar, jag är ju ingen djävulsdyrkare eller något, men känner att jag vill ta en paus från gud ett tag...
- Ja ok, du kan ju alltid gå med igen senare.
Perfekt!? Ska skicka in anmälningsblanketten på min dödsbädd. Allvarligt, kyrkoavgiften är ju något av det mest sjuka, det är alltså en frivillig gåva till välgörande ändåväl, vilken alla tycks (utan större vetskap) gått med på att bidra till. Jag hade förstått om det hade varit obligatoriskt, att kyrkan stal en procent av allas inkomst, men när är frivilligt?!
- Upp med händerna! Ge mig din plånbok och mobil!
- OK, OK don't hurt me!
- Rappa på! Sådärja! Mobilen också, annars ryker knäskålarna!
- Snälla snälla bestjäl mig inte, jag har hela mitt liv i min telefon!
- Jaaahaaa, varför sa du inte det med en gång?... Jag tvingar ju dig inte till något, detta är ett helt frivilligt rån, det är ju bara att säga NEJ
Förstår ni?
Läses som svar på frågan vad kyrkoavgiften används till på deras hemsida;
# ett levande, livgivande gudstjänstliv på den ort där du bor
Not so much offence men, vad i HERRANS namn är ett livgivande gudstjästliv?
Och jag älskar fortfarande sällan busschaufförer, inte bara av den anledning att deras yrke är sanslöst svårstavat, men även utan anledningen att de har sån förbannad makt. Man liksom bara faller handlöst ner i deras mercy så fort man kliver på en buss. Eller så fort man planerar sin resväg, utifrån det faktum att bussen ska vara i tid. "Nästa gång någon plingar och inte kliver av så måste jag stanna och utrymma bussen, för i så fall har jag ett stort problem". Nej, EGO har ett stort problem om jag kommer sent till jobbet. And so he stopped the bus...
To party or not to party, that is the question
Kommentarer
Trackback
