Jonte och Pål

Horinternet har inte fungerat, och efter oändligt många olika försök att få det fungera, och ytterligare några försök via Glocalnet's horsupport, vidare till självaste Zyxel's support - och en go' göteborgare, ja då gick det så långt att jag var på väg att beställa ett nytt jävla modem. Och så flänger jag omkring som en dåre på vinden letandes efter gamla förpackningar med garantier, och inte fan får jag något plugg gjort idag heller. Och så tänker jag, what the fuck, jag provar igen. Och så går det inte. Och så provar jag igen. Och det fungerar fortfarande inte. Jag börjar fundera hur det ska gå utan internet i några dagar, innan jag provar en sista gång. Och då är man plötsligt fucking connected. Jaha. Jag blev nästan lite besviken.

Jag har glömt bort allt kul som har hänt, utan blickar bara framåt till morgondagen och min utklädnad. Jag ska på fest som rockstjärna - det är framtidstema. Och för er som undrar blev framtiden faktiskt nyss bestämd. Den 7e maj ÄR jag rockstjärna. På Stampen. Be there. Jag kommer förhoppningsvis va sanslöst coolt ful både imorgon och då, ska langa bild. Men tillsvidare kan ni (som konstigt nog nästintill slagit besökarrekord nu när inläggen fastnat på vinden - ist för "lyst med sin fårnvaro" - jag började just hata det uttrycket) hålla tillgodo med en rolig film:

Igår när jag åkte BUSS satt det sig vad jag trodde var en mycket illaluktande man framför mig. Jag blev sedan glatt överraskad när en oerhört välparfyrmerad kvinna slog sig ner bredvid honom, och lät sin fruktansvärt påträngande (men i detta fall väldigt välkomna) doft dränka hans odör. Fast det var nog hans hund som luktade mest.

Jag påmindes om att det är några få filmer i denna värld som jag på senare dar (när jag avnjutit film likt en cineast) inte sett klart. Till dessa hör inte konstigt nog den senaste Bring It On-filmen, (eller jo - konstigt nog. Varför i helvete sätter man på den överhuvudtaget?) samt en segt krånglig Matt Damon-rulle, och Lynch's megavrickade Inland Empire. Jag undrar om jag någonsin kommer slutföra dessa projekt? The Good Shepherd eller vad den heter, den ska jag se om någon dag. Idag ska jag se There Will Be Blood iaf. Fuck yes!

Och jag åt en glass oxå. Är inte det ett vårtecken så säg?!

söndagar brukar vanligtvis innebära lågsäsong här på bloggen, men inte idag SÖRRRNI (sörru? eh?) - jag lyssnar nämligen på Elvis Costello! Jag tänker inte förtälja alltför mycket av helgens eskapader, mer än att det eskaperades. Men i fredags däremot, så snubblade jag över en City, där det stod hur dyr och misslyckad trängselskatten är. Och då blir man glad. När något teoretiskt efterblivet floppar i praktiken.

City läser man ju vanligtvis på tunnelbanan, och där har jag i helgen träffat "gubben" för tredje gången. Han som vann typ 18 biljarder på jackpoten. Jag började dock inte prata med honom... Däremot kändisspottade jag Stephen Simmonds vid Gullmarsplan, och förra veckan såg jag Idol-Zebbe där! G-plan e nya S-plan!

Jag såg även Run Fat Boy Run, men jag hade förväntat mig mer av Simon Pegg-gänget. Britterna kan bättre. Då var Wes Andersons-gängets The Darjeeling Limited nästan skönare. Jag gillar gäng. Och jag har för övrigt sett Owen Wilson inte bara en, utan TVÅ gånger. Dock på "gamla" Stureplan, på en cykel.

Den här bilden är rolig

åt naturligtvis semla även i går. Fast denna gång var semlan större, och mindre hembakt. Fast kardemumman fick större utrymme i brödet, vilket jag gillar. Tydligen var det aprikoskärnor i oxå. I mandelmassan antar jag. Svårt ord iaf, jag sa aprikosstjärnor först.

Och när jag skulle ut ur tunnelbanespärren igår, så hade jäveln låst sig. Jag kommer älgandes med mina giraffben, och går rakt in i stålpinnen. Det gjorde svinont, men jag rörde inte en min. Till ljudet av imponerade och förvånade suckar tar jag nya krafter, bara för att återigen kollidera med spärren. Här suckar till och med jag, men tredje gången funkar det. Hora.

Och Rocky Balboa är inte så dålig som man tror, helt klart över förväntan. Fast jag kanske gillade det alternativa slutet mer... När han knockar sin opponent och sen urinerar honom i ögonen. Nej jag skojjar bara. I munnen.

jag kommer ju tyvärr bara orka skriva ner en bråkdel av allt fantastiskt jag upplevt dessa dagar men...

Jag var hos the doctor idag, och fick vänta länge mellan alla olika stationer. Kunde nog improvat layouten och flowet där lite, tänkte min studenthjärna. Nurse nr.2 tyckte iaf jag var lång och snygg, och att det var så snyggt med långa killar, och att jag var snygg och lång, osv. Det var annat än den första nursen som jag hörde säga "Ja, till den där lilla pojken". Då tittade jag på henne ungefär like this:



På tunnelbanan såg jag en kille med sanslöst peculiar looking eyebrows. De var liksom sådär oldstyle á la växer och spretar rakt framåt, fast långt ifrån gråa, och mycket spänstiga och välvuxna. Nästintill vältrimmade. Det såg helt jävla sjukt ut. Typ som en liten bit dörrmatta ovanför ögonen.

När jag kom hem möttes jag av nybakta minisemlor, och ollade snabbt alla så jag kunde ha käka upp dem själv!

Jag vet att jag har varit inne på ämnet Fjällräven before, och fenomenet översköljer mig dagligen så fort jag åker tunnelbana efter klockan fem. Men nu måste jag verkligen ta upp det igen, för igår när jag var på väg till bastupartaj, ja då sitter sex stycken ungdomar vid perrongen, och ALLA har FJ på sig. Har ingen av dem tänkt på det? Jag förstår inte? Det ser så sjukt patetiskt ut.

Och vad som oxå är så sjukt patetiskt att det blir väldigt underhållande, ja det är det faktum att Ted Haggard - former leader of the National Association of Evangelicals - blev dömd för att ha köpt sex och droger av en före detta prostituerad kort efter att dokumentären Jesus Camp publicerades. Samma dokumentär där han står och pratar om homosexualitet:



Det gör liksom det hela så tragiskt, att den här människan, som då hade makt över 30 miljoner medlemmar (och inflytande över mååånga fler, eftersom nästan en tredjedel av USA's befolkning är Evangelical) är en stor fet lögnare.

Dags att repa!

Vilket ansvar man far. Ha kontroll over jonteochpaul-bloggen en vecka HELT sjelv. Ska bli spennande om jag kan sla varat rekord med 3 unika besokare om dagen (vilket var Jonte, Paul och groupie-hoe-Annie).

De enda jag kan komma med e annu en anekdot fran mitt lerar-yrke:

Vi hade annu ett test och jag forsokte skoja till det lite med en 1-poangsfraga "Is your teacher for sale?". De enda jag krevde var ett "yes" eller "no". Det klarade inte Carol, 20 ar. Hon skrev:

"I'm for sale a teacher $50"

Jag haj-ante. Vad ville hon ha sagt med det?

Först behöver vi en... kollektivtrafiksanekdot! 2 in 1! Tobbebobbe2000 smsar när han sitter på bussen, med typ tretusen äckliga skolbarn, och jag skrattar. I gamla stan, några minuter senare, anstormar 20 (tusen) småttingar iklädda hjälmar tunnelbanevagnen. Jag undrar (men vet egentligen) varför de har hjälmar, tills tåget börjar åka och alla glin ramlar omkull som käglor :) Jag skrattar :D Jag fortsätter att konversera med min kamrat, medans kompis nr. 2 har fastnat i ett hörn av småttingar. Vi skrattar lite. Och en av ungarna bredvid oss pratar något dataspel med sin kompis snett mittemot. Plötsligt rör han istälelt blicken mot mig, jag som sitter och iakttar underliga turtleneck runt hans mun. Han fortsätter att berätta om diverse karaktärer och vapen i spelet, men sitter nu och glor rätt in i mina ögon. Jag börjar nicka lite. Och han fortsätter. Jag skrattar.

Och nu till dagens väderleksrapport: VAD E DEALEN? Vinter? Vår? Vinter? Vår? För killen på jobbet som ALLTID har samma fula jävla kläder på sig (nämner inga namn för jag vet inte vad han heter), är det ju inga problem, men för en sån modeslav som jag själv är det rather frustrating när man klätt sig för växlande molnighet och möjligen snöbyar, 3 plusgrader, och det plötsligt blir nollgradrigt, uppehåll, och snöstäder! (jag överträffar verkligen mig själv ikväll känner jag)


Och eftersom Ellen inte kan kolla youtube-klipp från jobbet så tvingas jag återberätta mer ur min exotiska vardag. Jag glömde min iPod idag, och har nu varit utan henne i... 9 timmar och 50 minuter. Hemskt. Vidare genomled jag nyligen a freakin' textbook example of a TV-dinner - microwaved lasagna and Prison Break. Några utsökta Jelly Beans på det så är man hemma - damn they're good.

så låter Peter Jöbacks "Hallelujah"-cover. Fruktansvärt vackert punkt Eller inte.

Den låten har hauntat mig lite lately, konstigt nog spelades den på the land this weekend, fast det var ju Buckley's grymma cover som tur var. Bäst är ju såklart min version från Luleå! HIHI!

Kul att Pål updatar från Peru iaf, börjar själv bli liten sugen på att åka iväg, ska bli spännande med ett år off les studier. Känns som att jag behöver en vecka off den här bloggen oxå, Pål kanske kan ta över... Nu är det dags för lite dokumentär - smakprov:



åååååh va underbart, vad man njuter. Verkligen.

readers are plummeting, what's happening to the world?!

Det har hursomhaver varit en väldigt intressant helg. Fredagen var mycket festlig - lite för festlig. Och det var inte särskilt upphetsande att åla sig iväg på middag klockan sex på lördagen. Men vid sisåååådär tiotiden så blev man hungrig, och vinsugen! Och vips var det party igen! Det flängdes runt i hela Stockholm, och av sällskapet var det bara fyra kvar. Tills vi stöter på ett gäng nyblivna skolkamrater, tillika friends-of-friends of moí, och vi hamnar på efterfest hos Tommy T med T. Mer taxiåk, och mer 7Eleven - på hörnet naturligtvis. ALLA ligger verkligen på hörnet!? Utom Birger Jarlsgatan, hörnen på Stureplan är för dyra. Och appropå shopping, häromdagen lyckades jag för första gången någonsin plocka fram en sån där "cue divider/stick/thingie" som man lägger opp på rullbandet för att särskilja sina varor. Big moment för mig. Annars är det alltid hon framför eller han bakom som gör det åt mig, av någon jävla anledning. Iaf, klockan är mycket, men vi partajar och dansar till typ klockan 9. Riktigt sjukt. Riktigt otippat. Riktigt värt.

Jag såg på Vad blir det för mat, eller vad det nu heter, med Perka. Det är rätt slappt. Och så zappar jag vidare och hamnar på GAYGALAN, mhm. Well, det är ganska ointressant och ganska oaktuellt men, jag kollar några minuter ändå. Upp på scen kliver nån skolfrökenflata och sjunger nån hemsk sång som får mig att vilja spy. Hon var så jävla kass. Hon typ leedde (hur säger min smiled på svenska) LOG! jusste! log hela tiden, så hon blev jättesvajig på rösten, och det var så jävla kasst, och så otroligt ointressant. Runt henne och hennes fula gitarr sitter två transor som ska föreställa typ karikatyrer av henne, de mimar och spelar gitarr på vad som liknar vara en cello. Bisarrt.

Black Jack var lustiga oxå, iklädda guldkläder.

Och nått miffo på Synsam som provade ett par bågar sa "NI-KE" istället för NAJK, eller Najkie som det heter. Miffo.

Heter det Fettisdagen eller Fet-tisdagen? Jag hajjar inte...

Vad att ta på mackan?

Haaaa-taaaa Kalles Kaviar, jag vill ha Ajvar
Men Kalles Kaviar, det är allt jag har
Ja Kalles Kaviar, får bli det jag tar
Men av Kalles Kaviar, har jag inget kvar.

Såg The Kingdom igår. Jason Bateman och Jennifer Garner där också, såsom i Juno. Jag vet inte om det är de "seriösa" filmerna som blir mer komiska, eller om det är komikerna som försöker bli tagna på allvar. Jack Black har ju t.ex. gjort mycket skräp men va ju seriös i The Holiday, och nu igen i någon nu film. Det är likadant med alla. Men jag gillar det. Det blir liksom mer naturligt när det är en rolig person som hänger med och skjuter ihjäl folk i Saudi, för det borde ju finnas roliga personer som har vapen oxå.

Skön rulle:



Och det som är så jävla skönt är när de applåderar på slutet, det skulle liksom inte hända i Sverige.

ordlekigt värre!

Juno är en fin liten film, riktigt sevärd. Jag älskar Michael Cera, även om han var mycket roligare i AD och Superbad. Det har gått och blivit söndag, och det är dags att sjunga lite. Påls fantastiska lista över hur man får jobb i Peru är onekligen användbar i detta snö(o)väder:

1. Fixa ihop ett cv fullt med logner om dina erfarenheter
2. Ga runt bland instituten och sej "hej jag e engelskalerare, behover ni extra personal?"
3. Lemna CV:t och var riktigt vit
4. Du har minst ett jobb!

Var riktigt vit är min favourite part :D

Här är en annan favorit

 

Jag lyssnade på radio igår. Och på radion spelades en låt som sjöngs av en riktigt saftig röst. Hej och hå tänkte jag. Den här kvinnan kan sjunga. Punkt. Låten var helt ointressant egentligen, och texten fruktansvärt intetsägande och påklistrad, så att säga. Till min stora förvåning - NOT - var det just suggan Marie Picasso som sjöng. Bara timmen senare står jag på samma toalett, med samma penis i handen, och lyssnar på en väldigt lik låt. Denna gång hajjar jag nästan till för rösten var så intressant. AMANDA är det ju såklart! Gryym! När refrängen á la "I love you, I love you, I love you baby, baby, baby" typ, går igång, då hoppas jag nästan lite att stackarn inte skrivit skiten själv. Så kan det gå.

För er som undrar hur min tunnelbanevecka har varit så kan jag berätta att jag såg en man med shoppingskassar (alltså inte uteliggarkassar) sova häromdagen. Ska man väcka honom? Frågan här är ju om han hade blivit lite arg av att bli väckt för tidigt som han hade blivit glad över att bli väckt i tid? Det beror ju på hur han är funtad liksom...

Och hur i helvete är människor funtade egentligen, det kan man fråga sig. På skolan anmälde jag mig till ett experiment i fjol, som gick ut på att disponera 100 kronor mellan sig själv och en "annan person". Man visste inte vem det var. Man fick bara 100 spänn till sitt förfogande. Jag var stolt när jag behöll alla pengar själv. Men nu när jag ett år sedan får se hur 10 idioter i år valt att disponera pengarna, ja då är det inte en jävel som tagit skiten själv. Majoriteten gav bort hälften, och i ett fall uppgick hälften till hela 175 kronor. Alltså, jag hittar 350 på gatan, vänder mig om och ger hälften till en complete stranger. Fullt normalt. NÅGOT är fel i Sverige.